Hortensia i trädgården är knappast någon ovanlig syn. De hör till de växter som många känner igen. Ändå blir det lätt förvirrat när man börjar titta närmare på dem.
En hortensia kan vara en meterhög kompakt buske, en två–tre meter hög vipphortensia eller en kraftig klätterväxt som med tiden täcker en hel vägg. Några blommar på de skott som växer fram samma år och kan därför beskäras ganska kraftigt på våren. Andra har redan anlagt nästa sommars blomknoppar på föregående års tillväxt. Går du fram för hårt med sekatören på dem riskerar du därför att klippa bort blomningen.
Dessutom finns frågan om blå eller rosa hortensior och jordens pH. Men inte heller den regeln gäller alla hortensior.
För mig som arbetar med trädgårdsdesign blir därför frågan inte bara vilken blomfärg kunden tycker om. Jag vill veta vilken växtplats vi har, hur stor växten får bli, vilket uttryck planteringen ska få och vad hortensian ska bidra med under resten av året?
Det finns alltså starka skäl att börja med frågan: vilken hortensia är det egentligen vi pratar om? Eller vilken blomform eller färg är det du tänker på när du säger ”hortensia”?
Hortensior är ett helt släkte
Hydrangea är ett växtsläkte inom familjen Hydrangeaceae, hortensiaväxter. De arter som vi odlar kommer från olika naturliga utbredningsområden, framför allt i östra och södra Asien samt Nordamerika.
Det hjälper till att förklara varför hortensior kan skilja sig ganska mycket åt när det gäller växtsätt, härdighet och ståndort.
Många växer naturligt i miljöer där det finns god tillgång till markfukt, exempelvis i skogsmark, skogsbryn och bergstrakter. Därför är den klassiska rekommendationen om en mullrik, frisk till fuktig men väldränerad jord bra att ha i åtanke. Hortensior hör generellt inte hemma på riktigt torra och varma växtplatser där jorden regelbundet torkar ut.
Däremot skiljer sig arterna åt betydligt.
I svenska trädgårdar möter vi bland annat klätterhortensia, sammetshortensia, vidjehortensia, trädgårdshortensia, purpurhortensia och vipphortensia. Dessutom finns exempelvis skenhortensia, som ser ut och används ungefär som en hortensia men botaniskt tillhör ett helt annat släkte.
Och redan där har vi ett problem: de svenska växtnamnen hjälper oss inte alltid.
| Art/grupp | Växtsätt/storlek | Blommar på | Beskärning | Härdighet ungefär |
| klätterhortensia H. anomala subsp. petiolaris | klättrare, 5-7 m | fjolårsskott | Lätt eller ingen regelbunden beskärning. Vid behov efter blomning, JAS eller senast sept–okt | zon 4, gynnsamma lägen 5 |
| skenhortensia Schizophragma hydrangeoides | klättrare, 5-10 m | fjolårsskott | Lätt eller ingen regelbunden beskärning. Begränsa vid behov efter blomning | Zon 1–3 |
| sammetshortensia H. aspera subsp. sargentiana | stor, bred buske | fjolårsskott | Lätt eller ingen regelbunden beskärning. Vid behov JAS–höst | Oftast zon 1–2, gynnsamma lägen 3 |
| vidjehortensia H. arborescens | buske, ca 1-1,5 m | årsskott | Sommar- och höstblommande buske. Beskär före knoppsprickning efter värsta köldperioden | Zon 1–4 |
| vipphortensia H. paniculata | buske, ca 1-3 m | årsskott | Sommar- och höstblommande buske. Beskär före knoppsprickning efter värsta köldperioden | Ofta zon 1–4(5) |
| trädgårdshortensia H. macrophylla | buske, ca 1-1,5 m | fjolårsskott* | Lätt eller ingen regelbunden beskärning. Putsa främst bort gamla blomställningar | Oftast zon 1–2, sortberoende |
| purpurhortensia H. serrata | mindre buske | fjolårsskott* | Lätt eller ingen regelbunden beskärning. Putsa främst bort gamla blomställningar | Sortberoende. LAMONA® E zon 1–4(5) |
*Vissa moderna sorter avviker. Exempelvis kan sorter inom Endless Summer-serien blomma både på äldre ved och på nya årsskott. För LAMONA® E hänvisar jag till E-planta eftersom publicerade uppgifter om blomningsved har varit motstridiga.
Höstsyren är ingen syren
Hydrangea paniculata har länge kallats både vipphortensia och syrenhortensia, och benämningen höstsyren förekommer också.
Men någon syren är det inte.
Syrener tillhör släktet Syringa och familjen Oleaceae, syrenväxter. Hortensior tillhör familjen Hydrangeaceae. De är alltså inte ens medlemmar av samma växtfamilj.
Det är ett bra exempel på varför botaniska namn faktiskt är användbara även för den som inte har ambitionen att lära sig en massa latin. Svenska växtnamn bygger ofta på hur vi tycker att en växt ser ut. Det botaniska namnet berättar vilken växt vi faktiskt talar om.
Samma sak gäller skenhortensian, Schizophragma hydrangeoides. Den liknar en klätterhortensia och fyller ungefär samma funktion i trädgårdsdesign, men den tillhör släktet Schizophragma och inte Hydrangea.
Klätterhortensia – Hydrangea anomala subsp. petiolaris
Klätterhortensian skiljer sig tydligt från de buskformiga hortensiorna. Det är en kraftig, självklättrande vedartad klätterväxt som fäster vid underlaget med häftrötter. Med tiden kan den bli omkring 5–7 meter eller mer och nästan lika bred om den får utrymme.
Den utvecklas ofta långsamt under etableringen. Därför är det lätt att underskatta hur stor en nyplanterad klätterhortensia så småningom kan bli. Så efter 10 år börjar den bli rejält stor med rätt förutsättningar.
Blommorna sitter i flata blomställningar med små fertila blommor i mitten och större vita sterila kantblommor. Den blommar under försommaren och bidrar dessutom med friskt bladverk, gul höstfärg, grenstruktur och kvarstående blomställningar. Just grenstrukturen tycker jag är väldigt vacker och den framträder under vinterhalvåret.
Klätterhortensian fungerar bra även i skuggigare lägen och passar därför där många blommande klätterväxter inte trivs lika bra. En mullrik, fuktighetshållande men väldränerad jord är idealisk.
Den kan klättra på murar, berg, trädstammar och kraftiga konstruktioner. Däremot behöver man tänka långsiktigt innan man planterar den mot en byggnad. En gammal klätterhortensia är en stor och tung vedartad växt, inte en liten spaljéväxt.
Härdigheten är god. I svenska plantskolesortiment anges klätterhortensia vanligtvis åtminstone till zon 4, och vissa plantskolor anger zon 5.
Beskärning behövs normalt bara för att styra växten eller ta bort skott som hamnat fel. Den blommar på äldre ved och därför bör man beskära med viss försiktighet. Behöver den begränsas är tiden efter blomningen lämplig. En etablerad planta klarar även kraftigare föryngring, men därefter får man räkna med sämre blomning under en tid.
Skenhortensia – nästan, men inte riktigt, en hortensia
Schizophragma hydrangeoides är värd att ta med tillsammans med klätterhortensian eftersom de lätt förväxlas.
I min växtlista har jag bland annat sorterna ’Roseum’ och ’Moonlight’. Skenhortensian kan bli omkring 5–10 meter och ger ett något luftigare och elegantare intryck än den vanliga klätterhortensian.
’Roseum’ har rosa ton i de stora sterila kantblommorna, medan ’Moonlight’ framför allt uppskattas för sitt bladverk och sina vita blomställningar.
Härdigheten är något sämre än hos klätterhortensian. Arten anges vanligen till zon 1–3 i svenska plantskolesortiment. Därför skulle jag välja ett förhållandevis skyddat läge om jag använder den på gränsen för dess härdighet.
Även här behöver man alltså tänka ”stor vedartad klätterväxt”, inte ”lite klängväxt bredvid en spaljé”.
Sammetshortensia – Hydrangea aspera subsp. sargentiana
Sammetshortensian, Hydrangea aspera subsp. sargentiana, är nära släkt med strävhortensian, Hydrangea aspera. Men det är sammetshortensian som får de riktigt stora, mjukt ludna bladen som gett den dess svenska namn.
Det är en stor buske med ett öppet och ganska grovt växtsätt. Under goda förhållanden kan den bli omkring 1,5–2 meter hög och ungefär lika bred. I riktigt gynnsamma lägen kan äldre exemplar bli ännu större.
Bladen är stora och sammetsludna och bidrar mycket till växtens karaktär. Blomställningarna är flata med små fertila blommor i violetta till blålila toner i mitten, omgivna av större, ljusa sterila kantblommor. Blomningen infaller under sensommaren.
För mig ligger en stor del av värdet i trädgårdsdesignen just i kombinationen av bladverket, växtvolymen och de flata blomställningarna. Sammetshortensian passar fint i en lundlik eller halvskuggig plantering där den får tillräckligt med utrymme och kan bidra med ett nästan exotiskt uttryck. Den kan vara en snygg kompis till rododendron. Svenska odlingsuppgifter rekommenderar halvskugga och en jord med god och jämn tillgång på fukt.
Härdigheten är däremot begränsad. Svenska källor placerar sammetshortensian huvudsakligen i zon 1–2, ibland zon 3 i ett gynnsamt och skyddat läge. Jag skulle därför se den som en växt för framför allt södra Sverige och skyddade lägen snarare än beskriva den som generellt härdig till zon 3.
Sammetshortensian ska inte behandlas som en vipphortensia och kapas tillbaka hårt varje vår. Beskär hellre sparsamt och ta framför allt bort döda, skadade eller olämpligt placerade grenar.
Det är en viktig princip för hela hortensiasläktet: ta först reda på vilken art och helst vilken sort du har. Börja därefter fundera på beskärningen.
Vidjehortensia – Hydrangea arborescens
Vidjehortensian kommer från Nordamerika och här hittar vi en av våra mest välkända hortensiasorter: ’Annabelle’.
Det här är en hortensia med en helt annan beskärningsstrategi.
Hydrangea arborescens blommar på årets nya skott. Därför kan du beskära den på vårvintern eller tidigt på våren utan att samtidigt klippa bort den kommande sommarens blomning.
’Annabelle’ blir ungefär 1–1,5 meter hög och ungefär lika bred och bildar mycket stora, rundade vita blomställningar. Sorten anges till zon 1–4 i svenska plantskolesortiment. Samma goda härdighet gäller exempelvis Lime Rickey® och Pink Annabelle®, som ibland kallas för ’Invincibelle’.
Det finns däremot en egenskap hos den ursprungliga ’Annabelle’ som är värd att känna till. De mycket stora blomhuvudena kan bli tunga, särskilt efter regn, och grenarna kan lägga sig.
Därför har ’Annabelle’ vidareförädlats. Strong Annabelle®, Hydrangea arborescens ’Abetwo’, har kraftigare och stadigare grenar som håller de stora blomställningarna bättre. Den blir ungefär 1,4 meter hög och omkring 1,2 meter bred. Så om du går till plantskolan för att köpa ”en Annabelle” är det värt att kontrollera vilken sort du faktiskt får med dig hem.
Här finns också ett intressant samband mellan beskärning och resultat. Hård beskärning ger färre men kraftigare skott och därmed färre men större blomställningar.
Det behöver inte automatiskt vara bättre.
Väldigt stora blomställningar blir tunga, framför allt efter regn. Jag beskär därför inte hortensior hårt bara för att det går. Beskärningen ska ha ett syfte och bidra till den växtform jag vill skapa.
Vidjehortensia i trädgårdsdesign
Vidjehortensian fungerar bra som solitär, men jag tycker ofta ännu bättre om den tillsammans med andra buskar och perenner.
Man kan till exempel kombinera de stora ljusa hortensiablommorna med städsegröna buskar. Lagerhägg ger en mörk, blank bakgrund och den mer småbladiga sorten ’Sofia’ ger ett nättare uttryck än många traditionella lagerhäggar. En järnek kan fylla samma funktion.
Lägger man dessutom till en buske som blommar under vårvintern, exempelvis hybridkejsarolvon, Viburnum × bodnantense, får gruppen prydnadsvärden under en mycket stor del av året.
Då börjar växtvalet handla om mer än att välja en buske som är vacker några veckor. Det handlar i stället om att bygga en plantering där olika arter avlöser och kompletterar varandra.
Vill du läsa mer om växter som blommar under den kalla delen av året har jag skrivit om vinterblommande buskar i trädgårdsdesign. För fler förslag på växter som ger bladverk även vintertid finns också mitt inlägg om vintergröna bladväxter.
Det är så jag gärna tänker kring sensommarblomning i trädgårdsdesign – hortensian behöver inte ensam stå för hela planteringen själv, utan blir en del av en längre växtföljd.
Vipphortensia – Hydrangea paniculata
Vipphortensia i trädgården är ganska vanligt särskilt i äldre trädgårdar. Det är också kanske den hortensiagrupp som har ökat mest i popularitet under senare år. Det är lätt att förstå varför.
Den blommar sent, är förhållandevis härdig och sortimentet innehåller numera växter i mycket olika storlekar.
Blomställningarna är mer eller mindre koniska, alltså vippor, i stället för de rundade blomhuvuden vi ser hos exempelvis ’Annabelle’. De börjar ofta i vitt eller limegrönt och övergår sedan mot rosa och ibland betydligt mörkare nyanser när blommorna åldras.
Hydrangea paniculata blommar på årets tillväxt. Därför går den att beskära under vårvintern utan att man förlorar årets blomning.
Härdigheten hör till gruppens stora styrkor. Däremot finns tydliga skillnader mellan sorterna.
Den gamla sorten ’Grandiflora’ kan bli omkring 2–3 meter hög och hör till de härdigaste. Den anges ända till zon 5 i svenska växtrekommendationer.
’Grandiflora’ hittar man inte sällan som ett uppstammat mindre träd i äldre trädgårdar. Just de exemplaren kan behöva lite extra uppmärksamhet.
En gammal krona kan bli både stor och tung. När kraftiga blomställningar sitter längst ut på långa grenar ökar belastningen och grenar kan så småningom knäckas eller fläkas ur. Därför kan det vara bra att göra en försiktig urglesning i förebyggande syfte innan skadan redan har inträffat.
Målet är då inte att ”klippa ner hortensian” utan att behålla en hållbar kronstruktur och minska vikten där det behövs.
’Phantom’ blir omkring 2–2,5 meter hög och får mycket stora vita blomställningar som senare kan dra åt rosa. I min växtlista har jag den till zon 3.
’Pinky Winky’ blir också omkring 2–2,5 meter. Blommorna utvecklas tydligt från vitt till rosa och mörkare rosa under säsongen. Det är dessutom en av mina egna favoriter och en sort jag har i min egen trädgård. Jag använder den gärna i buketter tillsammans med perenner eller dahlior och funkiablad.
Även ’Pinky Winky’ har jag till zon 3 i mitt material.
’Limelight’ blir ungefär 1,5–2 meter och får sina välkända limefärgade blommor som senare övergår mot vitt och rosa. Den anges vanligen ungefär till zon 3, ibland 3(4), beroende på källa och odlingsläge.
Och behöver man inte ytterligare en tvåmetersbuske finns ’Little Lime’, en kompakt form som stannar omkring 1–1,25 meter.
Det här är en stor fördel med vipphortensior i trädgårdsdesign. Vi kan använda samma grundkaraktär men välja storlek efter platsen.
En kompakt ’Little Lime’ kan fungera i en liten radhusträdgård eller mindre entréplantering, medan en kraftigare ’Grandiflora’ eller ’Pinky Winky’ kan få den volym som behövs i en större privat trädgård eller i en utemiljö vid ett flerfamiljshus eller en bostadsrättsförening.
Det räcker alltså inte att välja ”en vipphortensia”. Sortvalet avgör både växtvolym, uttryck och hur planteringen fungerar på lång sikt.
Vipphortensior beskärs ofta ganska hårt för att skapa stora blomställningar. Men även här tycker jag att man ska fundera över målet.
En buske som får utveckla ett permanent grenverk kan ge fler och något mindre blomställningar och ett mer naturligt uttryck. Kraftigare beskärning stimulerar i stället stark nytillväxt och ger färre men större blommor.
Uppstammade vipphortensior kräver dessutom en annan strategi än buskformen. Där behöver vi först och främst bygga och behålla en hållbar kronstruktur, inte slentrianmässigt kapa tillbaka samtliga skott varje vår.
Trädgårdshortensia – Hydrangea macrophylla
Nu kommer vi till den hortensia som förmodligen orsakar flest frågor om både beskärning, härdighet och blomfärg.
Hydrangea macrophylla är den klassiska trädgårdshortensian med stora blad och antingen runda blomhuvuden, ofta kallade mopheads, eller flata lacecap-blomställningar.
Traditionella sorter blommar huvudsakligen på föregående års tillväxt. Blomknopparna som ska ge nästa sommars blomning finns alltså redan på plantan.
Klipper du ner hela busken på våren kan resultatet därför bli en frodig grön hortensia utan särskilt många blommor.
Här handlar beskärningen i stället mest om putsning och successiv föryngring. Låt gärna de gamla blomställningarna sitta kvar över vintern. På våren kan du klippa bort dem strax ovanför ett friskt knopp-par. På äldre plantor kan man dessutom föryngra försiktigt genom att ta bort någon av de äldsta grenarna nere vid basen.
Trädgårdshortensian är samtidigt betydligt känsligare för vinterklimatet än vidje- och vipphortensiorna.
Traditionella Hydrangea macrophylla-sorter ligger ofta omkring zon 1–2. Det betyder inte att hela plantan dör i kärvare odlingszoner. Problemet är ofta i stället att fjolårsskotten och deras blomknoppar fryser tillbaka. Då överlever busken men blommar dåligt.
Moderna sorter har delvis förändrat det här.
Sorter inom Endless Summer-serien kan bilda blomknoppar både på äldre ved och på nya årsskott. Därför har de betydligt större möjlighet att blomma även efter att vintern har skadat fjolårstillväxten. Svenska odlingsråd beskriver serien som blomningssäkrare upp mot ungefär zon 3–4, även om lokalklimat och växtsäsong fortfarande spelar stor roll.
I min växtlista finns exempelvis ’The Original’, ’The Bride’ och ’Summer Love’. Just sorten ’The Bride’ anges ofta som en vinnare i krukodling och att den blommar generöst. Jag har inte samma erfarenhet så jag behöver testa den igen för att se om jag bara hade otur första försöket.
Här har alltså själva förädlingen förändrat vad växten kan göra. Även därför är sortnamnet viktigt.
Purpurhortensia – Hydrangea serrata
Hydrangea serrata liknar trädgårdshortensian men har ofta ett nättare växtsätt och vanligen flata lacecap-blomställningar.
Ett särskilt intressant svenskt exempel är LAMONA® E, ’Ep Mona’.
Den blir omkring 60–70 cm hög och 80–90 cm bred och anges till zon 1–4(5). Det är mycket bra härdighet för den här gruppen. Växtmaterialet har dessutom en spännande historia. Det härstammar från frö som samlades på ungefär 1 800 meters höjd vid vulkanen Halla-San på ön Jeju i Sydkorea.
Jag är själv nyfiken på den här sorten och skulle gärna prova den i en plantering.
Det finns däremot motstridiga publicerade uppgifter om exakt vilka skott den blommar på. Därför vill jag inte gå in på beskärning här, och kanske ge ett råd som kan bli fel. Jag vill provodla den först.
Den som vill läsa mer om sortens bakgrund, egenskaper och aktuella odlingsinformation kan istället läsa vidare hos E-planta om LAMONA® E.
För den som vill ha hortensians karaktär men inte har plats för en två meter hög buske visar LAMONA® E samtidigt hur mycket rätt sortval kan betyda.
Blå, rosa eller vit – vad har pH egentligen med saken att göra?
Det här är kanske hortensians mest omtalade egenskap. Men påståendet att ”hortensior blir blå i sur jord och rosa i kalkrik jord” är alldeles för förenklat.
Fenomenet gäller framför allt vissa blå- och rosablommande sorter av Hydrangea macrophylla och Hydrangea serrata.
Dessutom handlar det inte bara om pH-värdet i sig utan om hur tillgängligt aluminium är för växten.
Vid lågt pH blir aluminium mer växttillgängligt. Sorter som genetiskt har förmågan kan då utveckla blå blommor. Vid högre pH minskar tillgängligheten och samma sort kan i stället bli rosa. Mellanlägen ger ofta violetta eller lila färgtoner.
Det betyder däremot inte att vilken hortensia som helst går att göra blå.
En vit hortensia blir inte blå bara för att man sänker pH-värdet.
Och en vipphortensia som ’Limelight’ fungerar inte heller på samma sätt. När dess blomställningar förändras från limegrönt via vitt till rosa under säsongen är det en del av blommans utveckling och sortens genetiska egenskaper, inte ett resultat av förändrat pH.
Det är alltså viktigt att skilja mellan genetiskt bestämd blomfärg och den färgvariation som hos vissa hortensior kan påverkas av markkemin.
Har hortensior något värde för pollinatörer?
Alla hortensior är inte intressanta för pollinatörer. De stora blommor som vi uppfattar som mest dekorativa är hos många hortensior sterila. Det är i stället de små fertila blommorna som kan erbjuda pollen och nektar.
Därför kan blomformen hjälpa oss välja – om vi vill gynna pollinatörer med hortensior i trädgården. Klätterhortensia har flata blomställningar med många små fertila blommor, runt kanten finns de större sterila blommorna som visuella skyltar. Klätterhortensian finns med på RHS lista över växter för pollinatörer. Även purpurhortensia och andra hortensior med lacecap-blomställningar har många fertila blommor.
Bland vipphortensiorna varierar värdet mellan sorterna. RHS rekommenderar framför allt sorter med många fertila blommor. Kraftigt förädlade sorter där blomställningen nästan helt består av stora sterila blommor har betydligt mindre att erbjuda. ’Annabelle’, vars stora runda blomhuvuden består av sterila blommor, är ett tydligt exempel. Om pollinatörsvärdet är en del av växtvalet skulle jag därför titta efter hortensior med öppna blomställningar och gott om synliga små fertila blommor, snarare än välja efter storleken på de dekorativa blommorna.
Vilken hortensia är härdigast?
Det går inte att ge ett enda zontal för ”hortensia”. Skillnaderna mellan arter och sorter är helt enkelt för stora.
Generellt hör vipphortensia, Hydrangea paniculata, och vidjehortensia, Hydrangea arborescens, till de säkrare valen där man vill kombinera härdighet med pålitlig blomning.
Flera vidjehortensior klarar zon 4. Bland vipphortensiorna finns sorter som klarar zon 4 och ’Grandiflora’ anges ända till zon 5.
Dessutom blommar båda arterna på årets skott. Om delar av fjolårstillväxten skadas under vintern kan de nya skotten ändå blomma samma sommar.
Klätterhortensia har också god härdighet, omkring zon 4 och på vissa håll högre.
Skenhortensia och flera sammetshortensior hör snarare hemma i de mildare delarna av landet, även om det finns skillnader mellan sorter.
Traditionell Hydrangea macrophylla är känsligare, inte minst eftersom blomningen ofta sitter på fjolårsskotten. Plantan kan alltså överleva på en plats där blomknopparna återkommande fryser bort.
LAMONA® E är ett intressant undantag inom Hydrangea serrata och anges till zon 4(5).
Härdighet handlar därför inte bara om frågan ”överlever plantan?”.
För en blommande prydnadsbuske behöver vi också fråga oss: utvecklas den väl och blommar den tillförlitligt på den här platsen?
Många hortensior är lätta att föröka
En annan rolig egenskap hos hortensior är att många går förhållandevis lätt att sticklingsföröka.
Mjuka eller halvförvedade sticklingar kan tas under växtsäsongen. Välj friska skott, minska bladytan för att begränsa avdunstningen och sätt sticklingen i ett luftigt, fuktighetshållande substrat.
För den trädgårdsintresserade som vill börja experimentera med vegetativ förökning är hortensia därför en tacksam växtgrupp att börja testa med sticklingsförökning.
Tänk däremot på att många moderna namnsorter omfattas av växtförädlarrätt eller annat sortskydd. Att en växt biologiskt är lätt att sticklingsföröka betyder alltså inte att den får förökas yrkesmässigt eller kommersiellt.
Hortensiablommorna kan få ett andra liv
Hortensians värde tar inte slut när sommaren gör det.
Många arter och sorter fungerar utmärkt som snittblommor. Framför allt vidje- och vipphortensior ger stora blomställningar som gör sig fint i buketter. Även många trädgårdshortensior fungerar bra till snitt.
Jag tycker ofta att hortensiablommorna blir som allra vackrast när de börjar åldras på plantan.
De rena sommarfärgerna övergår efter hand i limegrönt, gammelrosa, vinrött och bruna toner. Samtidigt blir själva blomställningen fastare.
Det är också då många av dem lämpar sig bäst för torkning.
Skördar du en fullt utvecklad blomma som redan har fått den lite torrare, nästan pappersartade känslan, behåller den ofta både form och färg betydligt bättre än en blomma som klipps för tidigt.
Sedan kan de torkade blomställningarna användas i buketter och kransar långt efter att trädgårdssäsongen är slut.
Det är ytterligare en anledning till att jag tycker om hortensior i trädgårdsdesign. De kan bidra med blomning under sensommaren, vacker färgförändring under hösten, struktur långt in på vintern och dessutom material att ta med in.
Vilken hortensia ska jag välja till trädgården?
Jag skulle inte börja med blomfärgen. Börja med platsen.
Hur stor får växten bli? Ska den vara buske eller klätterväxt? Är platsen solig, halvskuggig eller skuggig? Hur ser markfukten ut? Vilken härdighet behöver du? Hur stor växtvolym behöver planteringen?
Fundera också på hur hortensian ska fungera tillsammans med resten av växtligheten.
Behöver du en kompakt buske i en liten trädgård kan en låg purpurhortensia eller ’Little Lime’ vara mycket mer användbar än en storväxande vipphortensia.
Behöver du klä en stor vägg i halvskugga kan klätterhortensian göra något som ingen av de buskformiga arterna klarar.
Vill du ha stora vita blomhuvuden och en buske som går att beskära på våren fungerar en vidjehortensia som ’Annabelle’ eller Strong Annabelle®.
Vill du i stället ha en stor karaktärsfull buske där bladverket är minst lika viktigt som blomningen kan sammetshortensian vara ett mer intressant växtval.
Och behöver planteringen ge rejäl sensommarblomning finns det få buskgrupper som erbjuder samma kombination av blomningstid, storleksvariation och sortiment som vipphortensiorna.
Hortensia är med andra ord inte en växt.
Det är en stor grupp växter med olika ursprung, växtsätt, härdighet och användningsområden. När man förstår skillnaderna blir det mycket lättare att välja rätt hortensia från början och betydligt lättare att sköta den rätt när den väl står i trädgården.
