Kompostering har minskat sedan 90-talet till förmån för rötning som ger både biogas och biogödsel. På senare tid har dock intresset för kompost ökat på grund av att den tillför mikroorganismer och kol till marken. Kompost förbättrar jordens fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper genom tillförsel av organiskt material. Kompostering är ingen exakt vetenskap, utan ett hantverk där du
behöver lära känna dina material och dina förutsättningar för att få en fungerande process och optimal produkt. Det är en mikrobiologisk process, därför ska du utgå från ett biologiskt nedbrytbart material som har ett naturligt innehåll av mikroorganismer som bryter ner det. Din huvuduppgift är att skapa optimala förhållanden för nedbrytning och humusbildning.
Vad händer i en kompost?
Mikroorganismerna bryter ner råmaterialet till koldioxid, vatten och mullämnen. För att nedbrytningen ska fungera bra behöver det vara en lämplig sammansättning av kol och kväve, men också fukt och syre. Ett material har sällan ensamt alla kriterier för att fungera optimalt och därför måste du blanda olika material. Nedbrytningen börjar ganska omgående och om förutsättningarna är rätt stiger temperaturen inom cirka 3 dagar. Det är en balansgång att få en lagom temperatur. Du kan styra nedbrytningen och temperaturutvecklingen genom att lufta alternativt minska lufttillförseln genom att täcka med organiskt material eller packa ytan på kompoststrängen. Genom att kontinuerligt mäta temperaturen kan du följa komposteringen och göra olika insatser.
För att tillföra syre till komposten kan du vända i materialet. En stor kompost kan kräva maskiner för att vända. I en hushållskompost är grep effektivt. Eventuellt behöver man tillsätta mer fukt. Komposten är färdig när temperaturen inte stiger längre trots att det finns både syre och fukt. Använd dina sinnen för att bedöma om den är klar. Komposten ska vara mörk, lukta gott, kanske sött, jordaktigt eller svamp. Kompost har olika kvalitet beroende på råmaterial. Kväve kan gå förlorat i gasform eller lakas ut med nederbörd. Det kan även bindas hårt till den färdiga komposten. Därför är kompost inget snabbverkande kvävegödselmedel, men med upprepad tillförsel ökar jordens innehåll av växtnäring och organiskt material.
Vad behöver man ha för behållare för kompostering?
Om du väljer att köpa en behållare så ta i, den bör vara stor nog att komma åt att vända materialet. Det är en fördel att ha två behållare med kontakt mellan varandra. Det blir då lättare att tömma en av behållarna samtidigt som man fyller den andra. Dessutom kan de båda behållarna enklare hålla värme och fuktighet på en för nedbrytningen gynnsam nivå, gemensamt. Se till att det är en stabil konstruktion som tål hårda tag under många år, den ska ha en öppen botten där det finnas ett nät som hindrar möss eller råttor.
En varmkompost är isolerad och håller i gång processen även vintertid, men du kan lika väl använda en oisolerad tunna. Det finns även kompostbehållare med tät botten vilket inte är så bra. En kompost måste för att fungera tillfredställande ha direktkontakt med marken under. Det möjliggör för maskar och andra nedbrytare att vandra ned i marken när det fryser.
Hur gör man vid kompostering?
Matkompostering näringsrik egen jord
Hur gör man? Det viktigaste är alltid blandningen av materialet samt att det är lagom fuktigt och det finns en god syretillgång. Material är en blandning av ”brunt” och ”grönt”. Brunt material är mer kolrikt och kan vara vissna löv, kvistar, flis, spån, bark eller tidningspapper rivet i remsor. Grönt material är kväverikt och ger fart åt nedbrytningen. Exempel på grönt material är matrester, grönsaks- eller fruktrens, gräsklipp eller gröna blad.
Komposten ska vara fuktig men inte blöt. Brunt material gör komposten torr, grönt gör komposten våt. Det är en balans som man över tid lär sig. Vattna lite extra om det blir för torrt. Lägg i tidningspapper eller torra löv eller spån om det blir för blött. Syre får du in i komposten om du vänder runt i komposten. Gör det någon gång emellanåt. Det är också något man lär sig med tiden. Är det mycket eller ensidigt med material kan vändning vara ett sätt att både få in syre och jämna ut materialbalansen. Genom att vända i materialet få du också ett kvitto på hur processen går. Är det mycket mask, bra värme och doftar mer jord än matavfall så är det toppen.
Finfördela materialet. Om du slänger hela bröd eller stora, hela potatisar, då tar processen längre tid och komposten riskerar att börja lukta. Köttben och äggskal bryts inte ned i en matkompost. Köttben passar bättre i soppåsen. Äggskalen kan du köra i en mixer till en fint damm och sedan använda i trädgården eller utemiljön. Stora kärnor och skal från t ex avokado tar lång tid på sig att förmultna. Se dem som jordförbättring. Givetvis hör inte avfall som innehåller plast, tobaksfimpar, snus eller för den delen disktrasor eller dammsugarpåsar hemma i komposten. Lite lurigt att vissa tepåsar är gjorda av plast och inte är nedbrytbara.
Trädgårdskompost för egen mulch
Trädgårdskompostering ger generellt inte lika högt näringsinnehåll som en matkompost. Jorden blir inte lika fet. Det kan också ta lite längre tid för nedbrytningen. Vid trädgårdskompostering är det lättast att använda öppna behållare som är lätta att både fylla och tömma.
Storleken är viktig. En komposthög direkt på marken formar man enklast som en limpa med en bredd på en och en halv meter och knappt en meter hög. Längden beror på hur mycket material som du har tillgänligt. Tänk på att en liten kompost har svårt att få upp temperaturen och lätt kallnar. Blir det inte en tillräckligt hög temperatur går processen betydligt långsammare och dessutom överlever patogena bakterier, ogräsfrön och skadliga insektslarver. Välj vad som passar dig och din trädgård eller utemiljö om du ska ha en limpa eller en behållare.
Nedbrytningen i komposten har bäst förutsättningar när temperaturen ligger mellan 35 och 55 grader, som allra snabbast går den vid en temperatur mellan 40 och 55 grader. Tänk på att vid alla former av kompostering går nedbrytningsprocessen snabbare om råmaterialet är finfördelat, dessutom tar materialet mindre plats i komposten.
Tillsatser. En liten mängd trädgårdsjord eller ännu hellre gammal kompost kan man tillsätta för att skynda på processen. Även här kan svag näringslösning hjälpa till att få fart på nedbrytningsprocessen.
Jorden kanske inte blir lika näringsrik som jorden du får från en matkompost, men den är oavsett värdefull. Den är alldeles utmärkt att använda som jordförbättring i planteringar. Lägg ett lager ovanpå vid våren för att tillföra organiskt material och mikroliv. Mulcha är det engelska uttrycket.
Fukt och ventilation vid kompostering
Fuktighet. Konsistensen ska vara som en urkramad tvättsvamp, det innebär en fuktighetshalt på 50-60 procent. I en öppen behållare eller i en komposthög direkt på marken är det i regel inga problem att hålla en jämn fuktighet. I normala fall sköter naturen själv om det på ett föredömligt sätt. Vid långvarig torka eller i en sluten behållare får man däremot vattna med jämna mellanrum. Vänta inte för länge, en helt uttorkad kompost är inte lätt att vattna, risken är stor att vattnet bara rinner rakt igenom.
Tänk på att ogräs som växer på komposten stjäl vatten, täck därför alltid ytan med ett lager löv, halm eller annat lämpligt material så inte ogräset får fäste.
Ventilation. En god tillgång på luft är en förutsättning för en väl fungerande kompost. En blandning av olika material i olika storlekar är oftast tillräckligt för att få tillräcklig luftväxling. Blir innehållet för kompakt luftar man enklast genom att blanda i något grövre material. Undvik att packa eller trampa i komposten.
Vad kan du kompostera i din trädgård?
Det här kan du kompostera från trädgården
- Ogräs, gräsklipp.
- Barr och löv.
- Fallfrukt
- Nedklippta växtdelar.
Det behöver egentligen inte vara en särskild behållare för trädgårdsavfall men det kan vara praktiskt. Det är viktigt att få till en bra mix av kol respektive mer kväverikt material för att nedbrytningsprocessen ska bli bra. Köksavfall innehåller ofta tillräckligt med kväve men behöver tillskott av kolrikare material så kallat strö. Trädgårdskomposten är ofta fattig på kväve och då man tillsätta kan urin eller hönsgödsel upplöst i vatten, för att få fart på processen
Om du vill kompostera ogräs tänk på att de ogräs med jordstammar, rhizomer verkligen behöver brytas ned. Hög temperatur behövs i komposten eller så lägg dem i en tät sopsäck med fermeteringsströ ett par sommarveckor. Låt gärna säcken stå i solen och bli ordentligt varm. Frön från vissa ogräs är samma sak. De behöver också hög värme eller rötas för att inte gro i jorden du komposterar fram.
Felsökning i en kompost som inte fungerar
För våt kompost
Är komposten för tung och svår att vända i? Då kan den vara för blöt? Då kan du mata den med torrare avfall såsom brunt trädgårdsavfall, äggkartong, hushållspapper eller till och med spån som suger upp en del av vätskan. Att blanda i lite grövre trädgårdsmaterial kan också vara bra för att skapa lite luftfickor.
För torr kompost
Myror i komposten kan vara tecken på att det är för torrt. Har du en torr kompost kan du vattna den försiktigt alternativt mata den med lite blötare avfall. Troligtvis har komposten fått för mycket torrt avfall.
Komposten luktar illa
Om komposten luktar illa kan det bero på många saker. Den kan vara för dåligt luftad eller kanske vara för blöt. Pröva alltid att röra runt lite frekventare och blanda i lite material som suger upp vätska. Luktar komposten ammoniak har den fått för mycket kväverikt material, blanda då i kolrikt-material såsom mer visset eller brunt trädgårdsavfall, grönsaksblast, rivet dagstidningspapper eller hushållspapper.
Flugor och fluglarver i komposten
Flugor och larver beror oftast på att förmultnande material är för dåligt täckt. När du slänger ner nytt avfall rör ner det en liten bit och täck med material som redan börjat förmultna. Det brukar alltid ordna sig genom att röra runt och lufta komposten. Larver eller maskar tillsammans med sniglar kan ibland samlas på locket och längst upp på kanterna, detta kan bero på att det spillts/fastnat avfall där. Det hjälper då ofta att torka av ordentligt.
Bokashi inte kompostering utan fermentering
Bokashi är egentligen inte ”kompostering”, inte förmultning heller. Vi borde egentligen inte kalla Bokashi för kompostering alls, men i bemärkelsen ”att göra jord” så är det ett användbart begrepp. Metoden kommer från Japan i början av 80-talet och spreds vidare till andra länder.
”Vanlig” kompostering är en förruttnelseprocess. Man lägger allt på hög och allt eftersom blir det mull utav det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen använder sig av syre och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.
Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en kall anaerobisk process, luft och värme vill den inte ha. Syrningen får man till genom att samla matavfall i en lufttät hink och strö med ett särskilt strö. Ströt innehåller de mikrober som man behöver för att starta syrningen.
Hur använder man sin bokashi?
Allra helst ska man gräva ner innehållet från sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt. Bokashiströt innehåller mjölksyrebakterier, en jästsvamp och fototrofa bakterier som samarbetar oerhört bra tillsammans. Oftast bildas även en hel del vätska som man med fördel kan tappa ur om hinken man samlar i har hål med tappkran i botten. Vätskan kan du späda och använda som flytande näring.
När hinken är full ställer du den åt sidan i rumstemperatur i minst 2 veckor för att efterjäsa. Efter – jäsningsperioden, fermenteringen kan hinken förvaras svalt tills man har möjlighet att använda det i sina odlingar. Du kan köpa särskilda bokashihinkar med tappkran längst ned eller använda vanliga hinkar med tättslutande lock. Du kan köpa bokashiströ av tillverkare som är specialiserade på Bokashi eller numera även på Granngården.
När matavfallet fått stå och jäsa i rumstemperatur i minst två veckor är innehållet fermenterat. Näringen och energin från matresterna finns kvar och dessutom frigörs varken koldioxid eller metan med bokashi-metoden, vilket det gör vid en traditionell kompost. Vill du läsa mer om det kan du läsa här.
När och hur ska du använda bokashi i dina odlingar?
Du kan gräva ner innehållet från komposthinken när som helst under säsongen så länge jorden går att bruka. Allra bäst är det att gräva ner matavfallet när du ska plantera. De första två veckorna är bokashi-avfallet surt och ska helst inte nå rötterna till dina växter.
OBS! Varning för råttor och fåglar För att slippa påhälsning från råttor och fåglar i dina pallkragar och rabatter är det först och främst viktigt att du alltid har 10–30 cm med jord över matavfallet du grävt ner. Täck gärna odlingarna med ett kompostgaller eller en fiberduk så att djuren inte kommer åt och kan gräva upp avfallet. Detta betyder att bokashi är ett fantastiskt bra jordförbättrings och gödseltillskott i odlingslådor eller planteringytor där du har möjlighet att gräva ned det ordentligt. Exempelvis i en köksträdgård. Det är mindre lämpligt i en perennplantering eftersom det kan vara svårt att gräva tillräckliga gropar i en befintlig plantering.
Sammanfattningsvis kring kompostering och fermentering av trädgårds- och matavfall…
Två helt olika tillvägagångssätt alltså – kompostering eller fermentering. Kompostering blir till jord och kan det använder du som jord eller mulchning – toppdressning.
Fermentering blir till jord först när det varit nedgrävt ett tag och behöver grävas ned. Det kan du inte använda till mulchning på samma sätt som kompost.
Men det är lika såtillvida att båda metoderna resulterar i en fantastisk jordförbättring. Matkompostering ger jord med högre näringsinnehåll än trädgårdskompost. Bokashi som grävts ned ger mycket näring till jorden i takt med att den bryts ned. Läs gärna inlägget om jordförbättring här.
Vill du veta mer kring det här eller få råd kring hur du kan tillverka din egen jord så kontakta mig- jag har komposterat och fermenterat trädgårds- och matavfall i över 20 års tid och vet hur det funkar i praktiken.
