Kompost - din egen jordfabrik

Kompost

Trädgårdskompost

Kompostering har minskat sedan 90-talet till förmån för rötning som ger både biogas och biogödsel. På senare tid har dock intresset för kompost ökat på grund av att den tillför mikroorganismer och kol till marken. Kompost förbättrar jordens fysikalisk-kemiska och biologiska egenskaper genom tillförsel av organiskt material. Kompostering är ingen exakt vetenskap, utan ett hantverk där du behöver lära känna dina material och dina förutsättningar för att få en fungerande process och optimal produkt. Kompostering är en mikrobiologisk process, därför ska du utgå från ett biologiskt nedbrytbart material som har ett naturligt innehåll av mikroorganismer som bryter ner det. Din huvuduppgift är att skapa optimala förhållanden för nedbrytning och humusbildning.

IMG_20211104_154842JPG

En fin kompostjord är full av liv, mörk till färgen och doftar jord, våta löv och kanske lite svampaktigt. 

Mikroorganismerna bryter ner råmaterialet till koldioxid, vatten och mullämnen. För att nedbrytningen ska fungera bra behövs en lämplig sammansättning av kol och kväve, men också fukt och syre. Ett material har sällan ensamt alla kriterier för att fungera optimalt och därför måste du blanda olika material. Nedbrytningen börjar ganska omgående och om förutsättningarna är rätt stiger temperaturen inom cirka 3 dagar. Det är en balansgång att få en lagom temperatur. Du kan styra nedbrytningen och temperaturutvecklingen genom att lufta alternativt minska lufttillförseln genom att täcka med organiskt material eller packa ytan på kompoststrängen. Genom att kontinuerligt mäta temperaturen kan du följa komposteringen och göra olika insatser. För att tillföra syre till komposten kan du använda olika maskiner som vänder materialet. Eventuellt behöver mer fukt tillsättas. Komposten är färdig när temperaturen inte stiger längre trots att det finns både syre och fukt. Använd dina sinnen för att bedöma om den är klar. Komposten ska vara mörk, lukta gott, kanske sött, jordaktigt eller svamp. Kompost har olika kvalitet beroende på råmaterial. Kväve kan gå förlorat i gasform eller lakas ut med nederbörd. Det kan även bindas hårt till den färdiga komposten. Därför är kompost inget snabbverkande kvävegödselmedel, men med upprepad tillförsel ökar jordens innehåll av växtnäring och organiskt material.

Om du väljer att köpa en behållare så ta i rejält, om du räknar med att behöva en på 500 liter, köp då en minst dubbelt så stor, för efter ett tag kommer du att upptäcka att den ändå är för liten för dina behov. Dessutom är det i en större behållare betydligt enklare att hålla värme och fuktighet på en för nedbrytningen gynnsam nivå. Se till att det är en stabil konstruktion som tål hårda tag under många år, den ska ha en öppen botten där det eventuellt kan finnas ett grovmaskigt nät, det finns även kompostbehållare med tät botten vilket är helt förkastligt, dessa har överhuvudtaget inte i trädgården att göra. En kompost måste för att fungera tillfredställande ha direktkontakt med marken under.

IMG_20211104_155037JPG

Man kan såklart bygga sin egen kompost. Praktiskt om bräderna på ena sidan är löstagbara vilket underlättar när komposten ska vändas eller tömmas. 

Hur går man till väga vid anläggningen.
Det viktigaste är alltid blandningen av materialet samt att det är lagom fuktigt och det finns en god syretillgång.

Finfördela materialet.
Tänk på att vid alla former av kompostering går nedbrytningsprocessen snabbare om råmaterialet är finfördelat, dessutom tar materialet mindre plats i komposten.

Löv, häckklipp och klenare kvistar finfördelar du enklast genom att köra över det ett par gånger med gräsklipparen. För grövre material i större mängder behövs det däremot någon form av kompostkvarn.

Storleken är viktig.
En komposthög direkt på marken formar man enklast som en limpa med en bredd på en och en halv meter och knappt en meter hög, längden bestäms av hur mycket material som ska komposteras. Tänk på att en liten kompost har svårt att få upp temperaturen och lätt kallnar, uppnås inte en tillräckligt hög värme går processen betydligt långsammare och dessutom överlever patogena bakterier, ogräsfrön och skadliga insektslarver.

Nedbrytningen i komposten har bäst förutsättningar när temperaturen ligger mellan 35 och 55 grader, som allra snabbast går den vid en temperatur mellan 40 och 55 grader.

Fuktighet.
Konsistensen ska vara som en urkramad tvättsvamp, det innebär en fuktighetshalt på 50-60 procent. I en öppen behållare eller i en komposthög direkt på marken är det i regel inga problem att hålla en jämn fuktighet. I normala fall sköter naturen själv om det på ett föredömligt sätt. Vid långvarig torka eller i en sluten behållare får man däremot vattna med jämna mellanrum. Vänta inte för länge, en helt uttorkad kompost är inte lätt att vattna, risken är stor att vattnet bara rinner rakt igenom.

Tänk på att ogräs som växer på komposten stjäl vatten, täck därför alltid ytan med ett lager löv, halm eller annat lämpligt material så inte ogräset får fäste.

Ventilation.
En god tillgång på luft är en förutsättning för en väl fungerande kompost. En blandning av olika material i olika storlekar är oftast tillräckligt för att ombesörja den luftväxling som krävs. Blir innehållet för kompakt luftar man enklast genom att blanda i något grövre material. Komposten får absolut aldrig packas eller trampas till.

Tillsatser.
En liten mängd trädgårdsjord eller ännu hellre gammal kompost bör alltid tillsättas för att skynda på processen.

Det här kan du kompostera från trädgården

·         Ogräs, gräsklipp.

·         Barr och löv.

·         Fallfrukt

·         Nedklippta växtdelar.

Det behövs egentligen ingen behållare för trädgårdsavfall men det kan vara praktiskt. Det är viktigt att få till en bra mix av kol respektive mer kväverikt material för att nedbrytningsprocessen ska bli bra. Köksavfall innehåller ofta tillräckligt med kväve men behöver tillskott av kolrikare material så kallat strö. Trädgårdskomposten är ofta fattig på kväve och här kan urin tillsättas för att få fart på processen

Matavfallskompostering

En kökskompost för matavfall måste vara sluten för att förhindra att råttor tar sig in. Den ska ha ett tättslutande lock och galler undertill. En varmkompost är isolerad och håller i gång processen även vintertid, men du kan lika väl använda en oisolerad tunna. Du kan kompostera allt slags nedbrytbart avfall, d v s frukt- och grönsaksskal, kött- och fiskrester, skaldjur, bröd, kaffesump och teblad, hushållspapper, snittblommor, krukväxter, krossade äggskal och även sönderrivna äggkartonger mm.
IMG_20211104_154643JPG

I en matkompost blir det lätt hög temperatur, mycket liv och tidvis mögel som försvinner så snart man lägger i mer eller vänder. Tänk på att varva med "bruna" material som är kolrika som spån, gamla tidningar eller vissna löv.

Tänk på att finfördela kökssoporna så du inte slänger hela bröd eller stora, hela potatisar. Då tar processen mycket längre tid och komposten riskerar att börja lukta. Köttben och stora kärnor från t ex avokado tar lång tid på sig att förmultna, så de passar inte så bra i komposten. Givetvis hör inte avfall som innehåller plast, tobaksfimpar, snus eller för den delen disktrasor eller dammsugarpåsar hemma i komposten.

Felsökning i kompostering

För våt kompost

Är komposten för blöt? Då kan du mata den med torrare avfall såsom trädgårdsavfall, äggkartong, hushållspapper eller till och med spån som suger upp en del av vätskan. Att blanda i lite grövre trädgårdsmaterial kan också vara bra för att skapa lite luftfickor.

För torr kompost

Har du en torr kompost kan du vattna den försiktigt alternativt mata den med lite blötare avfall. Troligtvis har komposten fått för mycket torrt avfall.

Komposten luktar illa

Om komposten luktar illa kan det bero på många saker. Den kan vara för dåligt luftad eller kanske vara för blöt. Pröva alltid att röra runt lite frekventare och blanda i lite material som suger upp vätska. Luktar komposten ammoniak har den fått för mycket kväverikt material, blanda då i kolrikt-material såsom trädgårdsavfall, grönsaksblast, rivet dagstidningspapper eller hushållspapper.

Flugor och fluglarver i komposten

Flugor och larver beror oftast på att förmultnande material är för dåligt täckt. När du slänger ner nytt avfall ska det röras ner en liten bit och täckas med material som redan börjat förmultna. Det brukar alltid ordna sig genom att röra runt och lufta komposten. Larver kan ibland samlas på locket och längst upp på kanterna, detta kan bero på att det spillts/fastnat avfall där. Det hjälper då ofta att torka av ordentligt.  

Bokashi

Bokashi är egentligen inte ”kompostering”, inte förmultning heller. Vi borde egentligen inte kalla Bokashi för kompostering alls, men i bemärkelsen ”att göra jord” så är det ett användbart begrepp.

”Vanlig” kompostering är en förruttnelseprocess. Allt läggs på hög och allt eftersom blir det mull utav det hela. Mikrober, maskar, fukt och värme hjälper till. Processen använder sig av syre och stannar av om det inte kommer in tillräckligt med luft; därför ska man vända en komposthög då och då för att hålla den i liv.

Bokashi däremot är en syrningsprocess, ungefär som mjölksyrade grönsaker. Fermentering (som detta kallas) är en kall anaerobisk process, luft och värme vill den inte ha. Syrningen får man till genom att samla matavfall i en lufttät hink och strö med ett särskilt strö som innehåller de mikrober som behövs för att starta syrningen. 

IMG_20211104_155738JPG

Man kan egentligen använda vilken hink som helst till bokashi med tättslutande lock - men vill man ta tillvara vätskan och använda som flytande näring är det praktiskt med en tappkran i botten av hinken.

Allra helst ska man gräva ner innehållet från sin bokashihink i jorden direkt så matresterna blir till jord så fort som möjligt. Bokashiströt innehåller mjölksyrebakterier, en jästsvamp och fototrofa bakterier som samarbetar oerhört bra tillsammans. Oftast bildas även en hel del vätska som man med fördel kan tappa ur om hinken man samlar i har hål med tappkran i botten. Vätskan kan spädas och användas som flytande näring.

IMG_20211104_155652JPG

En bokashihink får oftast ett luddigt mögellager och luktar karaktäristiskt - surt. Men blir väldigt snabbt mull/jord när det grävts ned i marken.

Matavfall samlas i en hink där man tillför bokashiströ. När hinken är full ställs den åt sidan i rumstemperatur i minst 2 veckor för att efterjäsa. Efter – jäsningsperioden, fermenteringen kan hinken förvaras svalt tills man har möjlighet att använda det i sina odlingar.

När matavfallet fått stå och jäsa i rumstemperatur i minst två veckor är innehållet fermenterat. Näringen och energin från matresterna har bevarats och dessutom frigörs varken koldioxid eller metan med bokashi-metoden, vilket det gör vid en traditionell kompost.

Du kan gräva ner innehållet från komposthinken när som helst under säsongen så länge jorden går att bruka. Allra bäst är det att gräva ner matavfallet när du ska plantera. De första två veckorna är bokashi-avfallet surt och ska helst inte nå rötterna till dina växter.

OBS! Varning för råttor och fåglar

För att slippa påhälsning från råttor och fåglar i dina pallkragar och rabatter är det först och främst viktigt att du alltid har 10–30 cm med jord över matavfallet du grävt ner. Täck gärna odlingarna med ett kompostgaller eller en fiberduk så att djuren inte kommer åt och kan gräva upp avfallet.

Två helt olika tillvägagångssätt alltså - kompostering eller fermentering. Kompostering blir till jord och kan användas som jord eller mulchning – toppdressning. Fermentering blir till jord först när det varit nedgrävt ett tag och behöver grävas ned – kan inte användas till mulchning på samma sätt som kompost.

Men det är lika såtillvida att båda metoderna resulterar i en fantastisk jordförbättring.

IMG_20211115_102906JPG

En matkompost som närmar sig slutstadiet har mycket maskar och matresterna är knappt urskiljbara längre.

IMG_20211104_155037JPG